Fredag eftermiddag och jag cyklar genom stan efter jobbet. Smiter in på lokala pizzerian då jag ser kompisens cykel stå parkerad utanför. Vi morsar och hinner precis smutta på ölen då någon hojtar till om en attack i Stockholm. Teven slås på och vi chockas över nyheterna om att en lastbil mejat ner folk på Drottninggatan och kort rätt in i Åhlens. Flera döda och många skadade. Uppgifterna är osäkra och vi i det närmaste förstummade.
Telefonen börjar låta då aviseringar från Facebook ramlar in från nära och kära i huvudstaden nyttjar Facebooks tjänst ”Markera som säker”. Åh så skönt.
En timme går och jag bryter upp för att cykla hem. Telefonen ringer och jag stannar, kliver av cykeln och svarar. Det är en bekant från långt tillbaka som inte hört av sig på över 10 år. -Nej men hej XX säger jag, hur är läget?
Fortsättningen på det samtalet låter jag bli att berätta om, det slutade med att jag la på luren och fick efter det ett antal arga och upprörda sms.
Nåväl, kan vi inte bara enas om att terrordåd är åt helvete oavsett varifrån det kommer.
Jonas och hans penna skänker hopp. Orden ”Vi söker oss till varandra. Blir snällare. Visar mer hänsyn. Blir mjukare i tonen” beskriver hur dom flesta av oss reagerar när något fruktansvärt har hänt. Ta hand om varandra där ute. Hat och våld kan aldrig vara lösningen. I alla fall inte i min värld.
Kramar till er alla!
Läs Jonas Gardells text: Vi kommer inte att låta dem ta vårt Stockholm ifrån oss
Avtryck & funderingar 